Susan Sarandon, del 1

På Lovefilm har jag gjort en filmsamling med Susan Sarandon-tema. Här delar jag upp den i två; först ut är några mindre bra filmer...

Moonlight Mile (2002)
Jag ska erkänna att jag inte ens såg klart den här. Ibland straffar det sig att välja filmer utifrån rollistan... Filmen handlar om hur en ung man vid namn Joe försöker gå vidare i livet efter att hans flickvän har dött. Flickvännens föräldrar har det svårt. Ja, det säger sig självt att det är en ganska dyster historia... Kanske var jag bara på fel humör för att se den.
Genre: Drama. SS: den döda flickans mamma. Betyg: -

Mr Woodcock (2007)
Jag hade inga höga förväntningar på den här filmen, men hade ändå hoppats att den skulle vara roligare. (Kanske töntigt fånig, men ändå sådär så att man kan skratta...) Visst, jag drog på munnen ibland, men egentligen tyckte jag att historien var rätt hemsk. Åtminstone slutet, eller kanske särskilt slutet. Visst kan man gå vidare och hämta sig från plågsamma barndomsupplevelser, och man kan inte slicka gamla sår i det oändliga, men det kändes nästan som om filmen mot slutet svängde över till att ta mobbarens parti mot den mobbade. Om inte, slår det mig nu, jag tog det för bokstavligt? Det kanske fanns någon ironisk slutkläm där som jag missade? Men, det känns inte riktigt så... Helt outhärdlig var filmen ändå inte.
Genre: Komedi. SS: huvudpersonens mamma, hans antagonists fästmö. Betyg: +-

Igby goes down (2002)
En familj där alla är olyckliga, där försoningen bara skymtar glimtvis. På dvd-etiketten stod det: "drama, komedi", men var komedin kommer in begriper jag inte riktigt. Jag tycker att det främst är en tragisk film om hur ett privilegierat liv med rikedom och makt kan korrumpera själen. Ytligt sett "perfekta" förutsättningar kan dölja djupa sprickor i fasaden, etc. Viljan att göra uppror, att leva annorlunda, är högst förståelig, men Igby väljer enligt mig fel metod för sin revolt. Ramberättelsen (början/slutet) känns bisarr; kanske det ska föreställa tragikomiskt eller svart humor? Realistiskt, kanske?
Genre: Drama. SS: huvudpersonens mamma. Betyg: +

Elizabethtown (2005)
Inte heller här hjälper Susan Sarandons närvaro till att dra upp betyget särskilt mycket. Det är en lite småsliskig, smårolig roadmovie. Filmen har sina ljusa stunder (Kirsten Dunst och Orlando Bloom är ett rätt sött par), men man kanske inte ska se den om man nyligen har varit på en närståendes begravning eller om man saknar någon att älska... Bitvis är den rätt seg.
Genre: Romantisk komedi. SS: huvudpersonens mamma. Betyg: ++-

Förtrollad (2007)
En sagoflicka väntar på sin stora kärlek, sin drömprins, och råkar genom den onda drottning Narissas intrigerande hamna i vår icke-animerade, kanske romantiklösa, värld. Där ställer hon till det för folk hon träffar, livar upp deras vardag och... finner en helt annan kärlek än den hon drömt om. Inte så mycket att orda om - men Susan Sarandon som elak häxa är ju bara så bra! Att dessutom fantisera ihop en egen bakgrundshistoria enligt en queer omtolkning av den klassiska sagostrukturen, gör rollfiguren dessutom mycket intressantare. (För övrigt får man inte se så mycket av henne.) Det är en sagofilm, helt enkelt, och som sådan är den rätt förutsägbar. Inte dålig, men denna typ av sagor kan nog ha en rätt deprimerande effekt på vuxna... Ingen film jag kommer att se om, i alla fall. Betyg: ++
Genre: Barn/familj. SS: Elak magisk drottning

Romance & Cigarettes (2004)
Även här lite konstig genrebeteckning. Något slags familjedrama om otrohet. Egentligen skulle jag ha tappat intresset för den mycket snabbt om inte Susan varit med lite här och var i filmen. Bästa scenen när hon sjunger A Piece of My Heart med kyrkokören...
Genre: Action/äventyr (?). SS: hustru. Betyg: ++

Alfie (2004)
Jag har hört att originalet ska vara bättre än denna remake med Jude Law. Susan Sarandon dyker upp i ett par sevärda scener som en av tjejtjusaren Alfies äldre erövringar. Annars, ointressant.
Genre: Komedi. SS: har affär med yngre man. Betyg: +

Vid din sida (1998)
Jackie har cancer. Hon gillar inte tanken på att överlåta ansvaret för sina två barn på sin exmakes unga nya tjej (Julia Roberts). Förutsägbart snyftigt, men är man bara beredd på det, så är det väl rätt okej. Man behöver inte tänka så mycket när man ser den här.
Genre: Drama. SS: mamma, antagonist/vän. Betyg: +++

Shall we dance? (2004)
En lite väl lång romantisk komedi, och långt ifrån någon perfekt sådan, men den duger för en tevekväll om man inte har så höga krav. Susan Sarandon har dock inte största rollen. Det känns lite förutsägbart med den medelålders lätt uttråkade gifte mannen (Richard Gere) som får ett litet avbrott i vardagen då han ser en ung tjej (Jennifer Lopez) i ett fönster... men filmen har väl ändå sina småmysiga stunder.
Genre: Komedi. SS: hustru. Betyg: ++-